Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

lördag 18 februari 2012

Rest ragg och en jävla frustration.

Bilden har inget med texten att göra.
Just nu är jag nästna farlig för min omvärld. Jag är å jävla arg och förbannad så det behövs knappt en liten gnista för att det blir explotion av allt.

Kriser och kaosliv leder till detta. Om man som jag inte lägger sig platt och skiter i allt så leder det ofta fram till frustration, som i sin tur är väldigt närliggande aggresion och ilska. Och om då inte omvärlden begriper detta så byggs det på ännu mera, frustration och ilska ligger på maximum. När man krånglat och hävdat sin rätt och mänskliga värde under så många år som jag har gjort så blir man jävligt frustrerad.Man sitter på möte efter möte och får höra så självklara saker å det är lika självklart som att en hund har fyra ben och gräset är grönt. Men det handlar ommig som person, saker som varit självklara för mig som att ja du måste ju stödja ditt barn. Det behöver väl ingen jävel tala om för mig. Det är självklart och det jag gör och har gjort i alla tider. Nej fy för den lede och stackarna sitter självgoda och tror att de gör ett gott jobb. Synd för dom att de inte kan bättre.

För länge sedan träffade jag en gammal klasskompis som läste bloggen i bland han sa, så det är du som är så arg. Sen skrattade vi. Ja nog fan är det så. Vet inte riktigt hur jag skulle kunna byta ut det här mot något. Vet inte hur det känns att ha lugn och ro i hela själen, det har jag glömt aldeles. Alltid är det något som gnager och gör ont. Nu har vi just fightas igenom en ekonomisk jävla kalabalik, men den andra långbänken hänger kvar. År ut och år in.

GE MIG TILLBAKA MITT LIV!!