Jag vet inte för Whitney är ingen artist jag följt genom kariären, vilket jag inte tror blev så värst överaskande för någon heller. Men det jag ser är hur media hanterar saker och ting väldigt olika. Det stör mig enormt samtidigt som det skrämmer mig.
Det skrämmande är det att människor inte alltid klarar av att kritiskt fundera på vad det är som pronglas ut i media. Många lever efter att står det i tidningen så är det så.
Har läst artiklar där det mer har framställts som att det varit självklart att den avlidit som en skyll dig själv spark på dig som redan ligger ner artikel. Då har dessa artister också befunnit sig inom anan typ av musikstil, närmare bestämt mer rock n roll artister.
Det man kan läsa i dagens media handlar mer om en artist som fallit offer för drogerna, skulden läggs på hennes ex man som förde in henne på drogvägen och hur hon själv kämpat för att bli drogfri men tyvärr inte nådde fram till målsnöret. Ett litet skimmer av glorifiering kring en människa skapas av media, om Whitney som ett offer utan egen vilja och val. Plötsligt slog drogfanskapet till och hon stackarn kunde inte fly i från det utan plötsligt satt i en fälla.
Media ställer upp det hela som att hon själv aldrig har haft en egen vilja om att göra slut med drogerna men att det alltid har jakat upp henne och vips har hon varit fast igen likt en fluga på en klisterremsa, allt tycks helatiden bero på andra saker än henne själv.
Hade hon varit en rockartist så känns det inte som att detta skulle varit den bilden media hade framställt. Någonstans levererar media mytomspunna fördålda ting till sin egen fördel, självklart är det så. Och någonstans i detta ser jag medias egen föreställning om hur man når ut till läsarna på bästa vis. Media skapar också myter och grundar också föreställningar hos människor av olika slag, OM man inte själv har förnuftet nog att tänka lite mer kritiskt.
Att droger tar människors liv är för jävligt oavsett vem det handlar om. Artister, eller mindre känd personer, människor i bland oss som vi möter i affären, drogfanskapet är vidrigt oavsett hur det ligger till med kändiskap eller ej. Men att media så tydligt kan vara så jävla småaktiga att skriva så olika beroende på vilken typ av musikstil man sysslar med eller lyssnar på är bara väldigt ruttet. Vart i ligger moralen nu mer, vart har journlistyrekt som så gått snett?
I självaverket vet vi väl inte hur Whitney dog, det sägs att hon drunknat i sitt badkar. Kan ju ha sett ut så pga en hjärtinfarkt som hastigt slog till. Det vet väl ingen nu heller direkt, iaf inte vad man ser i media, hittade man kroppen alls i något badkar? Det talas om att hon såg lite ostadig ut vid någon festlighet och troligen tagit ett återfall i drogsvängen. Vad fan vet vi om det då? Inte en susning om något faktiskt. Jag har då inte drogtestat henne och jag tror väl knappast att någon annan skvaller journalsit har gjort det heller.
I det här fallet så har jag själv hört henne tala om sitt drogliv och att hon var fri i från det. Det sa hon för några månader sen när jag kikade på Opheras talkshow, när det sen var inspelat och hur sanningshalten i det hela låg till vet ju inte jag.
Att se vinklingen av medias sätt att föra ut detta dödsbesked är i alla fall det jag bryr mig om, att en ung människa rycks i från jordelivet i förtid är sorgligt oavsett vad det beror på och vem det är så missförstå mig inte. Någonstans i detta så ser man Whitney själv som ett väldigt oskylldigt offer utan egna val och oförmåga över sina handlingar, men ger hennes exman skullden och man liksom försvarar henne och tycker stackarn om henne. Frågan blir var hon inte kvinna nog att fatta sina egna beslut och leva sitt eget liv? Var det inte hon som ägde makten att leva utan droger? Var det någon som under pistolhot tvingade henne att ta sina droger?
Nej knappast så tror jag det. Även om drogfanskapet slår till så måste man helatiden se och förstå att den enda människan i världen som kan reda ut sitt eget liv är den berörda personen själv. Min pappa sa en gång under ett alvarssnack i min gröna ungdom, kom aldrig NÅGONSIN hem och skyll på andra att du har druckit, hur det nu än må vara så är det ingen annan än du själv som gapar och sväljer. Glöm aldrig det. Nää jag glömde aldrig det, och jag har aldrig glömt det heller. Och jag har omvandlat de orden till i princip allt i livet. Vem fan ska man skylla på? Jo ingen mer än sig själv oavsett vad det handlar om. Man är kung i sitt eget liv, ingen anan. Man kan inte skylla på Regeringen eller ungdomar, grannar. Man kan inte skylla på vädret, man kan bara ta sig ur sina egna knipor eller vantrivsel på egen hand. Sen är det olika svårt, men ingen anan kan jobba för en föändring eller förbättring än man själv. Trist bitter fucking sanning men fakta. Sen kan man ta hjälp på vägen, men man måste göra jobbet själv. I bland stenhårt jobb som smakar blod, svett och tårar.
Så vad nu än skrivs i media så kan jag inte se det annorlunda än att Whitney hade valet i sina händer. Det var upp till henne att säga nej tack det är bra den där första gången som det sägs vara hennes ex man bjöd på droger. Hon valde att säga ja och fick sen betala för det.
Av vilken anledning hon nu än avled så hoppas jag att hon fått sinnesfrid och ro. Och var det nu drogerna eller andra orsaker så kommer det alltid vara nolltolerans och aceptans i från min sida då det gäller droger. Åt helvete med den skiten, kommer aldrig kunna se det som annat än en förklädd djävul i olika skepnader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar