Transporterar tårta, tonåring och en idrottsväska.

-Mamma, kan du köra mig till skolan på Måndag?Har lovat klassen att jag ska bjuda på tårta.

-Ja visst kan jag köra dig, men kan du inte ta bussen?

Vet absolut vad svaret blir men jag kan ju inte låta bli att föreslå bussen som alternativ för en transport med tårtan till skolan.

-Nej men va fan, jag kan väl inte åka med en tårta på skolbussen fattar du väl!
-Det kan du väl visst det, konstigare saker än en tårta måste väl folk ha haft med sig på en buss.

Skrattar gott inombords, det är lite roligt att retas med en ûberkännslig tonåring, samtidigt så vet jag att det inte alls är så roligt att bli retad av de vuxna som aldrig i livet någonsin kommer fatta hur det är att vara ung. Spelar ingen roll hur pedagogiskt jag än förklarar för att bli vuxen så är det omöjligt att inte ha varit tonåring, det går inte, det är omöjligt. Svaret blir då att tiderna har förändrats och på stenåldern,när du var ung mamma, så var det annorlunda.

Jo men tjena Kungen, stenålders morsa håller jag inte med om. Det är 15 år sedan jag själv var 16 år och ungdom, men budskapet når inte fram till de piercade öronen med många extra hål i, nej se hörseln blir plötsligt väldigt nedsatt hos mottagaren. För 15 år sedan var föresten mina egna öron fullsmetade med örhängen också, så jag vet att det spelar fan ingen roll. Vuxna fattar inget, så är det bara.

Hur det nu än är så kommer det icke på frågan att transportera en tårta på skolbussen, jag har fattat. Och om jag nu inte kan köra så kommer klassen inte få en smakbit av det goda och att de då blir utan tårta är så klart mitt fel. Detta vill jag ju inte vara med om alls. Klart att jag kör ungdomen till plugget med bakverket. Jag är ledig och allt kommer gå galant på Måndag arla morgonstund.

Tårthuv lånas in och allt går i fredens tecken. Tårtan blir jättefin, stolt som tuppen blir jag när dottern svingar spritsen som om hon aldrig gjort annat och skapelsen blir så tjusig. Jonas har ju bagerskor i sitt släkteled men eftersom de inte biologiskt har band så kan det inte komma där i från. Jag är fullständigt värdo på bak och matpyssel. Att min karamell i livet skulle ha ärvt färdigheterna i från mig kan jag tyvärr inte skryta med. För övrigt är vi kopior,med just när det gäller baktalangen och matlagningen måste jag säga att agnarna skiljs i från vetet. Det är där hon har en enorm talang.

I morse var det således dags för tårtfärden till skolan. När vi står i hallen och aär färdiga att ge oss av så säger det lilla livet, -Ähh jag stoppar tårtan i väskan.
-Nej men kära nån det kan du väl inte göra? Då om aldrig förr blir det väl bara klet av det hela.
-Nej då mamma, jag testar.

Med andan i halsen beredd på världens katastrof kikar jag på. Men får tack och lov pusta ut.
-Kolla det där gick ju jätte bra, den får ju plats perfekt i väskan. Synd att jag inte visste det då, had ju kunnat åka buss i alla fall om jag hade vetat det här.

Jag kära nån, till slut kliver barn ur bilen vid skolan, i handen en  idrottsväska och en tårta där i.Kan man annat än skratta. Jag ser henne kila i väg till sin vardag och sitt liv. Och med ett stort hjärta vill hon så gärna bjuda sina vänner på en tårtbit för att hon fyllt år. Kära nån, ett hjärta av guld, det är min älskade,fina lilla unge det :-)