Under årens lopp har detta blivit ett intresse för mig att följa och se på TV. Vi skapar en liten festligare stämmning kring TVn och förljer med förtjusning vad som händer och sker under denna dagen.
Har sett och lyssnat på de tre kvinnorna som i år får Nobels Fredspris. Kvinnor som mot alla odds har banat väg mot fred och frihet för människor i länder som inte har den blekaste aning om vad demokrati betyder. Men alla tre hade modet att våga och med sina liv som insatts verka för det de tror på. Under en av kvinnornas tal så säger hon, en del tror att vi för alla kvinnors talan men så är det inte, vi vill hjälpa kvinnorna att våga föra sin egen talan. Just i det ögonblicket kan jag inte hålla i hop tårkanalen, jag blir så berörd av att höra hennes ödmjuka sätt att se på sin egen kamp i livet. Det som kommit att göra henne och de två anndra kvinnorna till pristagare av Fredspriset.
Alla de som i dag får ta mot sina priser har på ett eller annnat sätt på ett banbrytande vis gjort saker som förändrar världen. Många har ägnat hela sin livstid åt ett forskarjobb på ett väldigt litet område, men som ändå kommer ha en stor betydelse för oss. I fjol hade fysikpristagarna forskat fram någon typ av ämne, fråga mig inte vad, men som de påstog så småningom kommer leda till vikbara bildskärmar.
Är det inte helt fantastsikt så säg! Man bara vecklar i hop sin surfplatta och stoppar i fickan, coolt :-)
På frågan vad de skulle göra med prispengarna, som är en ansenlig summa pengar så svarade han,
-En del ser pengar som något otroligt viktigt, en del ser det som en oviktig klup av guld. Så länge man inte bryr sig om den och låter den vara är den ganska betydelse lös, jag väljer att se det så och fortsätter mitt jobb som vanligt.
När man ser skildringarna om dessa framstående människors liv så ser man mycket spännande personligheter. Pristagaren i kemi 2010 vars fru tidigt hade insett att hennes man inte satte henne främst, det var hans forskning och hans tror på att nå resultt som var det viktiga i livet. Hon hade acepterat detta faktum men under några gånger i deras gemensama liv satt stopp för hans vistelse i sitt forskar rum, en av gångerna var under en jul då hon absolut tyckte att han banne mig fick lov att tillbringa sin tid med familjen, och han gjorde det. Hon beskrev honom inte som en människa som på något vis struntade i sin familj, hon beskrev honom som en människa som hade ett kall i livet och så som vi andra gör naturliga saker i livet så som att andas så såg hennes man på sitt liv som forskare.
Det är sällsynt att jag träffar likasinnade som efter bankettens slut ser fram mot nästa års festligheter. Det är inte många som jag faktiskt. Och kanske är det väl inte så konstigt om man aldrig har givit detta en chans att kika på. Gör det, det är jätte spännade!! :-)
Jag är tacksam för att Alfred Nobel en gång i tiden instiftade detta priset, tycker att han var bussig som genom detta nu ger mig en inblick i en värld för mig som är så långt bort. All heder och respekt för pristagarna och deras jobb. Runt klockan 19.00 startar banketten, Var god stör ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar