I går ville jag ge sonen lite kvällsläsning, han gillar serier lika mycket som jag gjorde. Kan nästan känna hans förtjusning över detta. Tänkte att det var bra att komma till kojs i lagom tid efter att någon snattat en hel timme för oss på morgonkvisten. Som en litet uppvaknande så fattar jag att tiden inte har stått stilla. Tiden har susat i väg i all hast och plötsligt kostar en 91:an över 30 spänn! En helt vanligt serietidning för 30 kr, hjälp vilken prisutveckling! Mitt i bland tidningarna i tidningshyllan så kommer det över mig att jag faktiskt har åldrats. Tiden har gått, snurrat på framåt fort och obarmhärtigt satt sina spår, det jag känner inombords är inte det samma som spegeln visar. Så klart vet jag att tiden går jag har ju barn som fyller 17 år i år. Sonen fyller 11 år och började med rollon i vintras. Klart tiden går.
Men va fan jag vill inte det, jag vill ju bromsa farten lite men hur gör man? Lever i nuet sägs det, ta vara på varenda sekund. Men det är svårt i den ständiga jagkten på vad som ska göras kommande dag, planera och strukturera det vardagliga livet. Hetsen och stressen kommer sig mycket av det samhälle vi lever i. Jakten på pengar för att kunna betala den levnadsstandard vi lagt oss till med. Bilar,hus och datorer,mobiltelefoner på avbetalningar och affärerna vill ju ha sina kronor. Vi renoverar och tävlar gärna med grannfrun vilken som har den snyggaste inredningsstilen. En liten Ernst jävul har besudlat skallen på var och varannan med tvång om att det snyggaste köket och bänkskivorna ger status i bland grannskapet. Jag är inte riktigt den typen av person.
Ser inte det där har det liksom inte i mig det där med gardiner och pynt. Givetvis vill jag bo i ett funktionellt hem, men inreda det hela efter standarden i Hus och hem tidningar är inte min grej. Det är ett stort ok för mig att ständigt rodda i bland massor av prylar och skit man dragit på sig under årens lopp.
Snart har jag chansen att slippa se det hela. När jag flyttar kommer jag bara ta med mig det viktigaste. Kommer bara ta det som absolut känns relevant för att klara vardagen i det nya landet. Det kommer vara en symbolisk handling samtidigt som jag ska ränsa bort skiten i från hårdisken i skallen. Jag vill inte se skiten. jag vill starta ett nytt liv och ska göra det också. I från noll ska jag bygga upp det nya med visdom om hur jag en gång hade det. Som Rasmus på luffen kommer jag ge mig av med ett litet knyte med de sakerna jag vill ta medmig. Det blir mina kläder, datorn måste med sen min älskade kandelaber. Sen vet jag inte om jag tar med så mycket mer. Jag lämnar mitt förflutna bakom mig och ger mig av.
Hade gärna bott i en husvagn eller en husbil på en camping men den hippiecellen har inte Jonas i kroppen. Men det ska jag också göra någon gång. Jag vill vara fri som en fågel, kanske blir mitt liv på åldernshöst. Åka dit näsan pekar och vara ett med hela världen drömma måste man i alla fall göra.
Det jag behöver är kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar