Undrar hur det kommer sig att de tycks befinna sig på orten varje Tisdag? Under flera herrans år så har de verkligen lyst med sin frånvaro. Speciellt under de tillfällena man tycker att det ska visa sig ute i bland folk. just Tisdagar tycks nu mer vara vigda åt kontroll av bilister i Malung i alla fall. Vi får väl se hur det går nästa Tisdag efter kallmålningskursen. Jag hoppas verkligen inte att insattstyrkan kommer och bryter ner mig, då blir jag nog lite rädd och orolig tror jag.
Nå väl, i dag träffade jag på två glada damer som uppskattade mitt skrivande och sa att det skulle bli roligt att följa mitt nya liv. Då om aldrig förr får jag säkerligen skrivarlust och vill berätta om att möjligt och omöjligt. I morgon går datumet ut för två av mina ansökningar jag gjort. Två jobbsök på samma ställe. Det känns faktiskt lite som att vara med i ett lotteri. Och jag har sökt mängder av jobb nu både i Norge och i Sverige. Många som får nekande svar på arbetsök brukar ofta säga att de tappar tron och känner sig lite knäckta i självförtroendet. Så känner inte jag, tycker bara att det var väl trist att jag inte fick chansen sen är det väl inget mer att orda om när det gäller den saken.
Det viktiga i detta är väl att aldrig någonsin ge upp och tro att det inte är någon ide, gör man det så kommer man aldrig fram till ett jobb. Ingen kan ju anställa mig om de inte vet att jag finns. Har skickat ut en kortare presentation av mig själv till tänkbara arbetsplatser. Viftat med flaggan och talat om halååå här är jag. Vill de veta mer om mig så får de höra av sig så skickar jag ytterligare information och CV. Denna taktik tycks fungera ganska så bra hitills i alla fall. En av de jag gjort reklam hos ombad mig att verkligen söka jobb och sända in mitt CV och mer omfattande uppgifter om mig.
Detta gör det ju lite mera spännande faktiskt. Jag berättade vad jag gjort de senaste åren och lite om mig själv och de tycks ha nappat på det betet och gillat det hela utifrån det i alla fall. jag vet också att jag fått hjälp med mitt CV som vidarbefodrats till ytterligare en person, alltså är jag inte bortkastad i skräpkorgen. Jag försökte fylla i det elektroniska ansökningsformuläret men det krånglade när det kom till överättningen. Jag gjorde då ett eget CV i Word och skickade till den kontakten jag hade etablerat och föklarade att det inte fungerade så bra. Några dagar senare fick jag svar i från en annan mailadress om att de mottagit min ansökan och att jag skulle få svar inom fyra veckor efter sluttiden. I morgon går alltså ansökningstiden ut och tidsfristen om att få besked börjar. Spännande värre!
Jag siktar så klart mot att få ett glatt besked om att de gärna vill träffa mig och prata lite. Jag har jobbat in den tesen i mitt medvetna på en väldigt grundlig plan. Jag hjärntvättar mig själv med den tanken, eller snackar man i andra termer så kanske det kallas önskning, någon typ av affirmation eller något i den stilen. Det här stället släpper jag inte kan jag ju säga. Om det nu skulle vara så att de inte vill anställa mig så kommer jag be om att få träffa dom i alla fall. För att kanske bli aktuell om det kommer nya jobb eller andra tillfälligheter som gör att de skulle behöva mig. Detta är min plan.
Jag vet att jag kommer göra ett bra jobb, det gäller bara för mig att visa och övertyga de om den saken också. Och så klart fixar jag det med min goda charm och trevliga uppenbarelse till person :-D
Svikt i självförtroendet får icke förekomma, där med inte sakt att man för den sakens skull skall gå runt och vara kaxig och högfärdig. Nej jag vet själv vad jag kan och hur bra jag är, där råder inga tvivel så försök att sno det i från mig så stöter man på betong. Önskar att jag kunde dela med mig av den här kännslan till flera som verkligen behöver den. Men den ruttna sanningen är den att man finner det bara själv, ingen kan ge en den här kännslan. Det är upp till var och en att faktiskt värdera sig själv. Bekräftelse behöver vi alla men det viktigaste är att vi bekräftar oss själva och helatiden tänker så jävla bra vi är. Att andra ger oss berkäftelse blir bara en bonus. Det magiska i det hela är att om vi står upp stolta och nöjda så utstrålar vi det till andra, det är då man också får bekräftelse om bra saker. Smyger vi runt som tysta små möss är det ingen som ser oss.
Skit i den perfektion som råder i samhället. Skit fullständigt i jakten på det som sägs vara lycka. Börja i ditt eget lilla universum och slår det rot där så bara växer det och blir större. Det är då du kommer känna ditt eget värde,för det har du för precis just den du är. Är du inte nöjd med situationen så börja förändra, det kan alla. Små saker som blir stora, små steg i riktningen mot målet. Vill man ha ett bra liv, oavsett vad man nu värderar i det så kan man banne mig skaffa det också. Sitt inte och vänta börja NU. Och du kommer finna lyckan. Jag lovar dig :-)
Slut för i dag, tack för i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar