Två år på bilden och tretiofyra år senare.. |
Av min närmaste familj har jag fått fina presenter. Ett fint halsband med en bricka med texten Det jag vill det kan jag . Har också fått en ask med Jag väljer att vara kort. Man kan bruka sig lite olika av de här korten. Ett sätt är att dra ett kort för dagen, notera orden i ett fint block och verkligen leva sig in i orden. När kvällen kommer gör man en samanfattning i boken och skriver lite om hur dagen har varit och om det känndes som att orden har varit vägledande och till hjälp för sinnet att nå upp till en lite högre grad av medvetande.
Flum och grönavågen hippie varning här kanske en del kan tycks, i så fall håller jag inte med. Det här är något alla borde öva upp som färdighet tycker jag, underligt nog har vi förlorat detta efter vägen och i det moderna samhället vi lever i tycks det ha gått förlorat att det faktiskt är vi själva som äger våra liv och är de som också ska bestämma och avgöra hur vi har det. Det borde ju inte vara så svårt och konstigt alls men för många av oss så är det inget som går av sig själv.
I dag har det på något vis blivit så att så fort det felar så kräver vi en konsult som ska fixa det hela åt oss. En doktor som gärna lagar i hop med en tablett, en datasnubbe som fixar datorn, en cykelreparatör till hojen, vi lämnar också våra barn på förskola, vi brukar oss av RUT och ROT. I den takten går det på. I våra moderna skallar så har vi alltid någon annan som ska ta hand om saker åt oss och glömer då också bort att våra egna liv kan vi faktiskt inte lämna över till någon. Där är det endast vi som har mandat att bestämma.
Har kikat igenom korten lite och bestämt mig för hur jag ska gå till väga. Jag kommer vända upp det översta kortet för dagen och inte tjyvkika på någon i förväg. Det skulle också vara roligt att föra en typ av dagbok för varje dag och kort för att sen se vart hän det bär av. Ett av korten stog det att i dag väljer jag att vara nära mitt känsloliv. Känndes väl inte som något större problem just det, men vid närmare eftertanke så har jag ju jättestora problem med den saken. Jag är ju alltid för nära det och mitt uppdrag blir nog snarare att distansiera mig en smula och lära mig sortera i det. Tänker ju inte sluta känna, mer kontrollera det jag känner och inte bara släppa på allt till hundra. Det är svårt när man är en mycket kännande individ, mycket enklare när man har en yrkesroll att kliva i, då har jag i alla fall lyckast öva upp den färdigheten.
Underigt det här men lagom tycks vara bäst även i den här kretsarna. Och då blir ju nästa fråga vad är just lagom då? Lagom för mig är troligen inte det samma som för dig. Svårt med ord där alla variabler och differenser är möjliga.
På dagens jag väljer att vara kort kan jag läsa, i dag väljer jag att vara öppen för alla möjligheter.
2 kommentarer:
Hej o ett jätte grattis kramar. En del år sen du och jag möttes för första gången. Kärlek vid första ögonkastet <3 Älskar dig. Din lilla Mamma
Tack lilla mor. Ja nog börja det bli några år sedan första mötet. Det var väl för väl att jag blev jag och inte en semla som man kunde tro efter din kanske mindre bra kost ;-)
Skicka en kommentar