Nu gräver vi ner oss ordentligt i skiten.

Nattsvart och inget hopp om liv. Sparka på oss som redan ligger ner. Gräv sen igen gropen och glöm att vi någonsin har funnits här.

Nej så är det inte. Vi lever och är glada och i allt trassel och elände så skrattar vi faktiskt. Tro det eller ej men så är det. Vi drog nitlotten i livets tombola. Så vad är det med det då? Inte så värst mycket mer än att vi får slita mer än många där livet rinner på som en strid ström i rätt riktning. Föresten är det någon som inte har problem att lösa? Tror nog mer det handlar om vad man berättar och talar om än att en del skulle glassa runt i livet utan motgångar och elände. Sen kan detta te sig på många olika sätt, men ingen ska nog inbilla mig att det finns de som inte har problem.

Alla får vad de orkar bära, det svåra är att finna ett sätt att just bära det hela på lindrigaste viset. Lite vila lugn och ro hade inte skadat. Nu är det svårt att finna en paus knapp till vardagen så då är det väl bara att köra stenhårt. Pannan i kaklet så får det bli.

Drömde en sån där dröm i halvvaket tillstånd. Något mellan sömn och vaket. Jag stog på något sorts podium och talade engagerat till folket. Jag svor och gapade om rättvisor, om demokrati och det väldigt sköra Sverige vi lever i när man plötsligt en dag behöver hjälp. Jag var liksom ute och mässade om den bluffen och försökte skapa en folkrörels.

Kanske är det just det allt handlar om. Att jag ska bli riktigt förbannad ( men det är jag ju alltid) och ställa mig upp och sätta ner foten. Har ju talat om det många gånger, hur ska man nå ut och berätta för människor. Mannen i huset tycker att Socionomprogramet på högskolan behöver mig som föreläsare. Och visst håller jag med om detta. Men hur ska man sortera allt och hur ska man väcka upp ett helt system? Det är frågan det.

I dag är den unga herrn hemma med snorig näsa. Och just en sådan dag får man faktiskt äta popcorn, tro det eller ej. Men så har vi det :-) Han sitter lite moloken i soffan med sitt hellyhansen ställ och kikar på naturprogram. Lite underligt är det allt när han blir tyst och inte säger så mycket. Då vet man att det inte är riktigt kurant.

Nu ska jag och grabben måla lite akvarell. Hej på en stund.