Det som glöms bort i det hela är historiken i det politiska klimatet de senaste åren. När jag hörde vad som skulle ha uttalats i går så tyckte jag mig väl känna igen orden höjd pensionsålder.
Googlade och fann en artikel på DN, Shalin öppnar dörren för höjd pensionsålder.
Jaha där ser man. Ett arbetarparti som säger sig i princip vara mot detta men absolut kan tänka sig en höjning av åldersgränsen. Vad skiljer detta mot vad Fredrik i dag säger undrar jag? Höjning som höjning eller? Vidare finner jag en artikel som talar sitt tydliga språk. Mona plockar ut den nätta lilla summan på 51.000 kr/ i stadsrädspension tills den dagen hom fyller 65 år. Så frågan blir vad fan vet hon om att arbeta?
Så här ser spelreglerna ut i dagsläget. Och jag har aldrig hört röster i från Mona att hon på något vis skulle avstå dessa pengarna som den goda arbetaren hon är. Nej detta är så klart hon gladerligen stoppar pengarna i plångan och tryggt kan fortsätta handla sina Toblerone när hellst hon vill. Inget snack om den saken, troligen skulle inte jag i hennes sitts heller avstå 51.000 kr/månaden, är det någon som skulle det med handen på hjärtat? Sen kan man diskutera moralen i detta tills dödsdagarna, men det blir en anan fråga.
Vad jag vill påvisa är just att detta med höjd pension inte handlar om ett påhitt frammejslat av moderaterna, det har varit i luftet tidigare, trots att S gärna säger sig vara ett arbetarparti med sina värdegrundere fast jutna för den arbetande människan som inte är beskaffad med finsnsiella medel högt upp över öronen har de också talat om höjd pension i gemenskap med alliansen.
Vad kan detta handla om tro? Jo att det sociala välfärdssystem som en gång i tiden var Socialdemokraternas skötebarn nu mera är en för dyr kostnad. Någon ska betala bostadsbidrag,socialbidrag, barnbidrag......ja hela baletten. Vem ska göra det och hur ska det gå till?
30% av inarbetad lön går till skatten. Handlar jag mat i en afärr betalar jag ett pris på en vara som redan är beskattad. Bonden betlar skatt för sin inkomst och drift av kossorna så att vi får mjölk, sen ska jag med mina redan beskattade pengar köpa denna mjölk....skatt på skatt på skatt. The never ending story.
Man funderar ju på vart i hela friden skattepengarna man betalar tar vägen, de tycks försvinna någonstans ut i tomma luften för indragningar och försämringar är ju det enda man ser och hör om. Men hallå, jag betalar ju enorma summor till staten genom skatten.
En sak som jag tycker borde förändras är barnbidraget. Det ska så klart vara inkomstbeprövat och tillfalla de som behöver pengarna. Inte till de som kan sätta in pengarna på ett konto och ge ungarna en fet bankbok på 18 års dagen. Kan man spara undan de pengarna så anser jag inte att de fyller sin funktion eller syfte. Barnbidraget handlar inte om att glädja ungarna när de blir myndiga och flyttar hemifrån, det handlar om att stödja försörjningen och de kostnaderna man har kring ett barn varje månad.
En anan sak är att ändra reglementet för invandrare och deras möjligheter till jobb. I dag sätter många regler stopp för att en god arbetskraft skall kunna ge sig ut i arbetslivet. Helt vansinnigt! Jag tycker inte att ett land som Sverige inte ska vara uppbyggt på bidrag för att en familj ska klara sin vardag. Hela systemet måste ju ses över. För varje bidrag som betalas ut så är det ju någon som i sin tur betalar detta på skattsedeln, det är en enkel ekvation. Nu har detta blivit en tung börda och kostnad för Sverige, därför borde detta system ses över i stället för att tramsa om att människor ska jobba tills det är dags att kliva ner i graven. Sen ska det så klart vara på frivillig basis, vill man och kan man arbeta efter pensionsåldern ska detta också vara en möjlighet, men inte ett krav i från regeringshåll. Då varken av Sossar,Moderater eller någon annan.
Unga ska så snart det bara går in på arbetsmarknaden, hur ser förutsättningarna ut för ett företag i dag att anställa en person som inte har arbetslivserfarenhet? Man läser ofta långa önskelistor på arbetsgivarens kravspec för vad de vill att den sökande ska ha för erfarenheter. Kanske beror detta på att de inte har råd att ta en ung männsika och lära upp under en tid. Kan det vara så att man är ängslig för att förlora pengar under en inskolningsfas, jag vet inte hur det ser ut men jag kanske kan tänka mig att det är en orsak till att man vill ha människor med arbetslivserfarenhet.
Sen är det väl så att de unga inte bara kan gnälla om att de inte får arbete, det handlar väl också om att fundera till vad man själv som ung har för ansvar och hur man på bästa vis avväpnar sig i från stämpeln som ung och ansvarslös. Riskerar nog att få hela ungdomsgenerationen på mig nu men ligger det inte något i det? Det finns ingen arbetsgivare som tolererar nonchalans och det skiter väl jag i mentalitet av sina anställda, väldigt få arbetsgivare serverar lönen på silverfat och apåderar slackerfasoner. Det gäller att vara på alertten och KÄMPA.
Jag kan inte riktigt se att den skolan ungarna går i är i samklang med hur det verkliga leivet utanför ser ut. Det är för mycket räkmacka och glidarunt, liksom ingen i dag som stakar upp riktlinjer utan det språrar åt alla håll och kidsen har någonstans eget mandat att styra. När man kommer ut i arbetslivet så får man gladeligen räta in sig i ledet annars får man dra, inget jobb inga pengar sen var det slut på det roliga. Klandrar inte lärarkåren, jag kritiserar ett helt system med valfrihet och frihet under ansvar inte passar en hjärna under konstruktion och utvecklig. Hur många unga är inte sönderstressade och sjuka i dag? En grund till detta handlar om att de inte riktigt har den förmågan och utvecklade färdigheter att kunna hantera alla denna valfrihet tänka framåt, det är i dag konstaterat och evidensbaserat.
Givetvis klarar många unga av detta, men det är allt för många som faller i från och där det redan i från start är kört och den onda spiralen som startar är väldigt svår att ta sig ur. Vi talar gärna om det individuella som gott och bra. Jag tror inte riktigt på det. Jag tror att det faktiskt har blivit ett individ tänk som inte är bra, jag ser inte att det kollektiva i alla lägen skulle vara dåligt. Ungarna fostras i alla individuell anda och plötsligt när skolan är klar ska du underätta dig kollektivt under en arbetsgivare, detta krockar. Under hela sin skolgång så får de höra att det handlar enbart om det individuella, om de själva, sen ska man plötsligt börja samarbeta i det kollektiva.
Det individuella genomsyrar hela samhället, medans det kollektiva tänkande suddas ut mer och mer. Detta övergår till det som man sen kallar egosim och att alla bara tänker på sig själv. I slutet för färldrarna skulde för att man fostrat ungarna fel och att de inte bryr sig ett dugg om andra, de har ingen kännsla alls för medmänniskor eller respekt för övriga medborgare. Detta får föräldrarna skulden för. men hej svejs hur ska man kunna fostra ett barn till kollektivt tänkande när det i parktiken inte fungerar så under många år av barnets liv?
Nå väl som alltid grubblar jag och funderar och jag kan i skrivande stund redan nu säga att jag kommer inte arbeta till 75 års ålder, om jag änns är vid liv då. Just nu känns det som en utopi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar