I dagens lokaltidning kan man läsa om min kommuns knäpp på fingrarna i från Justitieombudsmannen..
Det hela handlar i korta drag om ett LVU (lagen om vård av unga) som kritiseras av Justitieombudsmannen. Socialtjänten förnekar inte det som kritiseras, snarare tvärtt om skall det åtgärdas och kompetenshöjande åtgärder ska avhjälpa det som kritiseras.
Det låter ju toppen och jätte bra på alla vis. Det är inte så vanligt att man ser att en Socialtjänst tar på sig att de felat, det brukar allt som oftast skickas fram en person i från Socialnämnden som ser ut som en fogelholk och inte kan svara på frågor och hänvisar til sekretessen, eller den utredande tjänstemannen trots att det är tjänstemannen som arbetar UNDER Socialnämnden, de som faktiskt har det yttersta ansvare och de man kanske tror har den stora inblicken i det hela eftersom det är nämndens uppgift att ha det.
Knepigt fördelat det här och i de här korridorerna lyder helt andra ordningar än på andra ställen. Alltså de (läs socialnämnden) som har det yttersta ansvaret brukar vara de som vet minst och säger väldigt ofta att de inte kan kommentera det specifika fallet.
I dagens lokala tidning så är det kanske inte så väldigt uppseendeväckande information som sprids till läsarna kanske många tycker. JO säger åt Socialtjänsten att de har butit mot tidsramarna och Socialtjänsten svarar med kompetenshöjande åtgärder. Tja är inte det bra då kan man tycka?
Nej säger jag, det är allt annat än bra och alls försvarbart på något sätt och vis.
För vilka tidsramar är det man brutit mot? Jo det är tidsramarna som handlar om ett tvångsingripande i det här fallet på en underårig människa. Hur är det änns möjligt att man inte under de här formerna av hantering alls håller sig till regelverket och de tidsramarna som gäller? Hur är det alls möjligt att en socialtjänste kan säga att de med mer kunskap skall avhjälpa problemet? Borde inte varenda människa som sysslar med tvång av olika slag ha absolut full koll på vilka regler som gäller och hur det hela ska hanteras jurisdiskt rätt och riktigt?
För mig är det solklart och väldigt viktigt att det för att vara absolut rättsäkert ska gå till och hanteras efter konstens alla regler. Hur är det möjligt att man änns kan och får lov att hantera och utfärda tvång och sen inte alls hålla sig till de regler som finns? Ja jag kan ju säga att för mig blir det hela fullständigt obegripligt och ofattbart. Det hela handlar mer om diktatoriska maktgrepp än demokratisk lag och ordning, på annat sätt kan jag inte se det.
Eftersom hela historian handlar om ett LVU så är jag där med helt 100% säker på att Socialnämden i aldra högsta grad har varit involverad i det hela. Då kan man ju ifrågasätta vad de sitter och pysslar med? Varför har de inte sett och alls funderat på vad deras socialtjänstemän sysslar med? Så länge inget motsatt bevisas för mig så kommer jag hävda bestämt att det hela beror på deras okunskap och oförmåga att sköta sitt uppdrag. Där med är det igen bekräftat för mig att socialnämnden inte ska på villkorsvis vara ett uppdrag för fritidspolitiker utan ett utomstående organ som har en granskande uppgift att se till att socialtjänsten sköter sig, samt ha utbilldning om socialtjänstlagen och vilka olika åtgärder Sverige har att erbjuda i frågan om diverse problem som kan drabba människor. Även vilka vägar och möjligheter det finns för att hjälpa individer. Jag lovar att varianterna är många och att utfärda tvång och familjehemsplacera är långt i från den enda möjliga vägen att gå i många fall.
Ingen kan veta hela historian kring tidningens artikel i dag, den historian värderar jag inte alls. Men det är den uppenbara felhanteringen som jag formligen vill slita mitt hår när jag läser och ser. Jag blir rädd och det är ytterst kusligt att en socialtjänst bara kan säga att de ska höja kunskapsnivån där med blir det inget mer. Är det inte för jävligt att det som sägs vara det trygga rättsäkra Sverige så tydligt visar sig att enbart är struntprat och vad jag försökt påvisa flera gånger tidigare godtyckligt?
I artiklen så kan man läsa om att LVU grundat sig på ett tvångsgifte och min förmodan blir då att det inte handlar om en Svenskfamilj. Jag är inte alls säker på att hanteringen av LVU hade skötts lika uselt om det hade handlat om ett svenskt barn. Jag vet att det förekommer kringelkrokar av socialtjänsten även i svenska familjer, men kan det vara så att man trodde i från Socialtjänstens håll att man skulle komma undan med att inte hålla sig till de ramarna man har enbart för att familjen inte är i från Sverige? Tja på något vis så känns väl inte min konsperatoriska teori allt för avlägsen, inte för mig själv i alla fall.
Men skulle du fråga någon tjänsteman så skulle jag ju absolut på störtt ha tvärfel och de skulle säkert känna sig väldigt kränkta och förorättade för mitt rasistisga påstående och påhopp. Jag funderar då vidare och tänker hur den drabbade familjen känner sig? Humm, troligen väldigt kränkta, förorättade och kanske ävan felfördelade för att de inte är svenskar. Hur bevisar men en kännsla? Ja det går ju inte mer än i ord. Är det då ingen som lyssnar och tror på det man säger blir det väldigt svårt.
Skador som uppstår kännlomässigt är väldigt svåra att bevis och samtidigt också få en ursäkt för. Ständigt hör man bara att socialtjänsten sköter sitt jobb och vi ser inte att vi har gjort fel. Är detta en verklighet som vi ska leva med och i? Nej jag tycker inte det. Jag ser och vet en otrolig mängd av åtgärder som måste till i den här branchen. Jag ser en drös av förändringar och synen på den man som socialtjänsteman möter. Det här handlar inte bara om att "bli av " med sitt barn. Det handlar om att även den åtgärden går att sköta på ett respektabelt sätt. Även om det nu blir den sista utvägen för att skydda och hjälpe ett barn så menar jag att man ska hjälpa det då också. Inte ingripa med tvång så man tryggt kan sova om natten med vetskapen om att man iaf har gjort något åt problemet.
Hjälp mig att förändra. Hjälp alla utsatta att få hjälp, inte skjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar