Det handlar om en raserad ekonomi och allt vad det innebär. Det handlar om att man i från början försöker lösa saken och vända och vrida på kronorna, det handlar om en snöbollseffekt som snabbt växertill sig och plötsligt är stor och kanske ohanterbar.
När man inte har kronor så inser man vad allt kostar, och friheten minskar väldigt fort. Man kan i princip inte göra något och begränsningarna visar sig väldigt tydligt. Det enda som inte kostar är att gå på Biblioteket, men då ska man ta sig dit också. Bensin i bilen, busspengar......det kostar.
Sen är det ingen som behöver påminna mig om den korkade jävla duma utgiften cigaretter. Jag vet väl vad idiotiskt det är, jag vet vad det kostar och jag vet hela konceptet av argument att lägga ner skiten. Så alla som inte röker och vet precis hur man ska göra behöver inte påminna mig. Jag kan säga så mycket som att det är ytterligare en skam i hela den ekonomiska skitsitts jag sitter i.
Kanske tycker en del att man inte ska skriva ut så här personligt i det offentliga rumet som jag gör nu. Jag tänker tvärtt om. Jag är så fasligt trött på att man ska känna skuld och skam för svåra jobbiga saker som händer i livet. Alla är vi människor och drabbas i bland på olika vis, det är då viktigare än någonsin att vi stödjer varanndra. Att ge tusan i att baktala människor i svåra situationer, stöd och hjälp att komma framåt är väl vad vi behöver eller hur? Inte gottegrisar i skvaller träsket som nöffar runt och vill känna sig lite bättre på bekostnad av anndras elände.
Just därför vill jag skriva om detta och jag hoppas för mitt liv att alla förstår syftet och kanske funderar efter en smula om hur man värderar anndra människor. Varför man tänker som man gör om anndra och hur man ser på sig själv framförallt. Träffade en person här om sistens som skulle göra allt för att slippa säga hej åt mig, det märks så tydligt att det nästan gör ont i X att kosta på mig ett hej. Att se mig och bekräfta mig med ett ynka litet hej det kan vara väldigt uppoffrande ser det ut. Och jag undrar bara varför? Jag vet inte alls. De gemensamma nämnarna vi har i livet borde snarare vara tvärtt om, det borde vara mer än ett upprapande hej .
Men så är det, vi har nog väldigt olika liv och det liv jag har kommer X aldrig i närheten av. Värderingar som är ljusår i från varanndra och så får det abslut vara. Men jag funderar allt som oftast på om onda tungor eller X egna slutsatter om saker som hörts ute på byn har skapat den här underliga situationen. Eller om det bara är så att jag är en mindre värdig människa i X ögon, så kan det ju också vara. Hur det än nu än är så känns det väldigt märkligt och kanske borde jag överaska X någon gång och fråga hur det hela står till, annars lär jag nog aldrig få veta.
Nu blev det ett sidospår av hela andemeningen med detta blogginlägg. Vad är det då jag har gjort? Jo jag har pantsatt mina guldringar på Pantbanken. Min plan är den att jag ska inom fyra veckor betala lånet och vips har jag mina guldringar igen. Om detta nu mot förmodan inte skulle fungera så kan man låna om på den säkerheten man har satt i pant, i mitt fall mina guldringar. Att fatta detta beslutet satt hårt åt, det känndes verkligen inte speciellt bra i från starten. Känndes som mycket skuld, skam och förnedrande. Men sen tänkte jag att det ska det ta mig tusan inte få göra. Det ska minsann inte få ta överhanden och det var då jag bestämmde mig för att berätta för er alla om en tillfällig lösning på ett ekonomsikt problem på kort sikt.
Jag har pantsatt mina två finaste ringar som är mycket unika, de fornnordiska ringarna som ofta många ser som ögonfallande och frågar om, de är nu ute på tur och ska bli min tillfälliga räddning tills de norska kronorna börjar rulla in. Jag har aldrig i hela mitt liv varit i närheten av en pantbank, men jag har vetat om att man kan hitta den typen av ställen på lite större orter. En natt när jag satt vaken gjorde jag ett sök på googel och fann då den här webbbaserade pantbanken. Nogrant kollade jag upp saken via nätet, man kan ju bli indragen i bluffverksamheter ganska lätt när det handlar om pengar. Speciellt snabba pengar och snabba lån, men detta såg okej ut och jag bestämde mig för att prova. I skrivande stund så kan jag säga att det är en seriös verksamhet och inget har felat på något vis.
Om det nu av någon annledning inte skulle gå att betala tillbaka det lån som jag har gjort med mina ringar som säkerhet så kommer de sedan ut på en webbaserad auktion, men dit ska de inte. Men för att vara på den säkra sidan så har jag bara lämnat in säkerheten (panten) på de saker som jag kan förlora utan att det inte skulle regna kilovis med hagel i huvut på mig i resten av mitt liv. Så förlovningsringen har jag kvar. Det är absolut ovillkorligt och den kommer jag aldrig att lämna i från mig. Jag tror att det är bra att man verkligen funderar på vad man kan tänka sig att bli av med om det nu skulle bli så.
Har man guldsaker som man absolut inte har nytta av så kan man ju också pantsätte dessa om man vill och få pengar för det i ställlet. Jag tycker att det här är ett bättre alternativ än att gå till de som köper upp guld. Jag ser pantverksamheten som mer seriös än gulduppköparna. Nu när jag ändå talar ganska öppet om saken så kan jag berätta att vikten på det guld jag har pantsatt är 35,8 g och det
blev 7600 kr . Avgiften jag får betala för det lånet blir 287 kr. Då är det ränta och expavgift. Om man då ser till vilken skatt man betalar för att få ut 7600 kr på lönekontot så tycker jag inte att 287 kr är så värst betungande för att få 7600 kr.
Om det nu är någon av er där ute som funderar på att göra samma sak så vill jag råda till försiktighet och verkligen inte göra något förhastat. Vet man att man inom loppet av den utsatta panttiden kan betala tillbaka lånet och få sina saker i retur så är det bra. Det går också bra att betala avgiften och liksom låna om på samma sak, men då ska man också veta att man kan betala den avgiften som så klart blir mindre än hela låenbeloppet.
Nej folket, sluta skäms. Vi alla är bara människor och vi alla lever i gemenskap och tillsammans är vi alla starka, även om det i bland blir perioder i livet som är svårare.
Fred och kärlek!
7 kommentarer:
Jag tycker inte att man ska skämmas för att berätta att man har det dåligt ekonomiskt, snarare kan jag tycka att det är bra. Om folk runt om vet om det så blir det lite lättare, folk förstår att man inte kan göra än det ena och än det andra för att man helt enkelt inte har råd. Man slipper dessutom komma med dåliga ursäkter för varför man inte kan vara med på den resan eller konserten för att man inte har råd, då vet folk redan. Jag har själv haft det tungt ekonomiskt men vände skutan innan det blev för sent och nu har saker och ting sakta men säkert rättat till sig igen, så jag vet hur det är att vara där. Kämpa på Sabina, det blir bättre så småningom =)
Så jävla bra skrivet!!
Att pantsätta är väl ett utmärkt sätt! Hundra gånger bättre än att ta ett sms-lån med skyhög ränta.
Du gjorde helt rätt!
Tack snälla vänner för era ord :-)
Detta inlägget genererade i en enorm upplsutning ska jag säga. Det därller in vänliga ord i inkorgen på FB.Det är skönt att inte känna sig ensammen och innerst inne vet jag att det är så också. Men någonstans bär man väl med sig att klarar man inte sin ekonomska situation så anses man som en dålig, usel människa och ska skämmas. Jag vill inte att människor ska bära saker själv utan våga be om hjälp och stöd. I dagens hårda karga klimat i samhället ser jag det som att vi behöver varanndra om aldrig förr. Går människor förlorade bara för att man inte vågar tala om sitt elände så kan jag inte aceptera det. Och då måste jag på något vis också i handling visa att jag menar det genom att vara en förebild i detta själv. Kram till er alla och en var och jätte tack för att ni tog er tid att läsa min skrift och lämna ett litet avtryck :-)
Att låna pengar när man är i ekonomiskt trångmål är väl helt okej, pant är ju ett sätt att bli kreditvärdig. Stjäla eller begå andra ekonomiska oegentligheter är inte okej, även om det kan vara förståeligt. Sedan kan man ofta ifrågasätta människors val för vad de pengar som finns används till. Att köpa cigaretter är kanske inte världens hit, men så länge de inte går före barnens mat och bostad så... Rökning är ju en drog som man kan vara starkt beroende av, en tröst i en vardag som man kanske behöver. Du är snäll, fin och bra. Jag kommer alltid hälsa på dig! Kram!
Åååå kära Spader. Tack för orden. Jo du har rätt om rökat och den där trösten. Det förvrängda belöningssystemet som är satt ur spel och objektivt helt åt helskotta fel. Inget är bra med det. Men det kommer en tid för att dräpa den draken också. Ja de ekonomiska trassligheten som uppstår kommer som ett oönskat brev på posten, något man verkligen inte vill se. Man står där på scenen som en jonglör och ju längre tiden går kastas det in mer och mer bollar man ska hålla i luften, till sist så går det inte. Men nu har vi ju den turen att intjänade kronor siktas i från grannlandet. Samt kronor i form av träd som fällts. I trädfrågan handlar det om klimatet som spelat oss ett spratt. Där kunde man inte avverka pga den väldigt regniga hösten/vintern då marken var som en svamp. De pengarna skulle sen länge ha varit på kontot enligt planen och vara en liten flyttbuffert till det nya i Norge. Så där sket det ihop sig regält redan i starten. Så småningom skräller det till och blir en annan tid och trevligare ekonomiskt sett, men sen tar det ju en stund innan det blir stabilt läge på den fronten. Men tills dess lovar jag att barnen får mat och har alla nödvändigheter som de ska. Kläder medicienr och tak över huvudet, det proriteras inte bort :-)
Håller med om att det är bättre än ett sms lån. Jag vet vad dessa ringar betyder för dig så det svider också i mitt hjärta.
Hoppas att det löser sig och att ni snart är på banan med ekonomin. Kram <3
Skicka en kommentar