Jag en invandrare.

Alltså hur gör man när man byter land liksom? Är det bara att flytta in och säga morn morn, här e jag? Nja det känns väl inte som om det skulle räcka till.

Nu är ju Norge inte heller ett land i EU så de öppna gränserna och friheten mellan länderna inkluderas ju inte vårat grannland i. Men hur gör man liksom? Har ju aldrig behövt fundera på saken tidigare, det är inte många som flyttar till Norge, merparten av människor i bekantskapskretsen nöjer sig med att arbeta där inte flytta dit på heltid.

Tusen gånger minst har man hört människor säga att man minsann ska ta seden dit man kommer, bara att aceptera utan pardon. Detta innebär bla  alltså att jag nu plötsligt ska äta enbart smörgås till lunch, det är normänens kultur och visst vill jag ta seden dit jag kommer, det ska gärna kletas majonäs på denna smörgåsen också, visst visst jag tar seden dit jag kommer. För mig låter detta helt galet så klart, det tror jag att merparten Svenskar också tycker, men var det inte den där seden vi skulle ta och välkommna med öppna armar för att på störtt bli en fullvärdig medborgare i det nya landet?

Eleverna får ha med egen lunch till skolan, det är också något nytt för oss Svenskar. Men om då lille Ole viker upp sitt smörgåspaket medans min son värmer korv och makaroner hur blir det då? Är det sånt som kommer leda till mobbing och ord som jävla invandrare stick hem till Sverige för fan, du ska ta seden dit du kommer och inte försöka vara märkvärdig med korv och makaroner till lunch!

Vardagliga seder och bruk som inte är så lika alls och hur gör man. Trots att det inte är många mil till gränsen så stor det solklart för mig att jag kommer som en utböling till ett nytt land. Historiskt sett så har vi ett land som inte kom undan kriget, och vad hade sverige för roll på den tiden det begav sig? Hur ser norskar på svenskar ur ett historiskt perspektiv tro? Vad har de lärt sig tycka om oss?

Talade med en svensk som jobbat under norskflagg i många år som sa, -Du ska veta att du kan komma att kallas svensk polack, medans vi svenskar ser normänen som nordens arabet.

Okej hur ska jag tolka detta tro, ska man bli lite ängslig och kanske gå en kurs i norska först,språk brukar vara bra att kunna när man möter människor i från andra länder. Språket är som ett kitt som liksom förenar och samansvetsar människor. Hur visar man att man har för syfte att bli en god medmänniska och bara har goda avsikter i det nya landet? Kan det handla om något så litet som att man måste ta seden dit man kommer och äta sina smörgåspaket till lunch, men jag vill ju ha min lagade vanliga svenska lunch. :-O